Ja, nu är det snart bara timmar kvar tills Premiären är ett faktum.

Om jag är nervös? Jo tack!

I tisdags hade vi ljusgenomgång och det var första gången som vi skulle få se hur ljus och scenografi samspelade med varandra. Jag sov hur dåligt som helst på natten till tisdag och ju närmare morgonen kom, drömde jag mer och mer obehagliga drömmar om vilken katastrofartad scenografi jag kommit på. När jag klev in på teater vid 11- tiden, var jag beredd att bland annat slita ner veporna jag målat och erkänna min totala brist på konstnärlig scenografikänsla.

Jag gjorde inte det på en gång, utan lät dem hänga. Jag gick runt, tittade på dem och allt det andra och kände, att tja, kanske det inte var riktigt så illa som jag hade drömt. Kanske att jag skulle vänta på att ljus kom till och att regissören Johan Schildt skulle få säga sitt.

Sagt och gjort. Och vet du vad?

Det blev bra. Riktigt bra till och med. Det blev som jag hade sett i mitt huvud och hoppats på att det skulle bli. Johan och även Ola, koreografen tyckte detsamma och jag blev så glad, så glad! Vilken lättnad! Nu skulle jag säkert kunna sova gott natten som följde...

Men, ack nej. Då satte oron in och fyllde huvudet med "Tänk om färgen släpper på plasten eller veporna repas eller går sönder! Tänk om det händer och det, eller det....!" HJÄLP!!!

Jag känner att jag har riktiga premiärnerver just nu och det är väldigt påfrestande, roligt, tröttsamt, stimulerande, frustrerande och både skratt- och nära på gråtframkallande, allt på samma gång.

Så snälla snälla någon, låt tiden gå snabbt så att premiären snart är över, men ändå tillräckligt sakta så att vi hinner klart med allt som vi fortfarande har kvar att göra!!!

Jag skriver mer när jag vet hur det gick med allt!

Hej så länge!!